Det går en vandrare i skogen. Han färdas genom markerna, alltid strax utom synhåll från gårdarna. De flesta märker honom inte ens. Han språkar med stenar och träd, hör sig för hur landet ligger, och bär med sig kunskap och nyheter från andra trakter. Han är en vis man, vandraren. Hans kall är att knyta band mellan den ena trakten och den andra, band som människorna knappt anar. På sin höjd märker de att någon rör sig där ute, någon som hjälper.
Jorden vaknar och världen förändras. Människorna tänker klarare och talar tydligare och ser, kanske för första gången, den verkliga världen. Marken är fuktig och kall, vinden biter och regnet piskar. Månen slår midnatt och allt är väl i den verkliga världen.
Och vår vandrare - vandrar vidare. Väcker en själ här och en själ där. Med handen stryker han bort lite smuts från ett öga, och ännu ett människobarn slår rot i den levande Jorden.
Vår vän knyter band mellan tider. För hundratals år sedan lade han sig att sova. Andra krafter hade vakten en tid. Nu är han tillbaka. Han går Gaias ärenden, han knyter band mellan här och bortomlandet. Han går och nynnar i skogen. Han kommer igen.
fredag 29 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar