Det går en vandrare i skogen. Han färdas genom markerna, alltid strax utom synhåll från gårdarna. De flesta märker honom inte ens. Han språkar med stenar och träd, hör sig för hur landet ligger, och bär med sig kunskap och nyheter från andra trakter. Han är en vis man, vandraren. Hans kall är att knyta band mellan den ena trakten och den andra, band som människorna knappt anar. På sin höjd märker de att någon rör sig där ute, någon som hjälper.
Jorden vaknar och världen förändras. Människorna tänker klarare och talar tydligare och ser, kanske för första gången, den verkliga världen. Marken är fuktig och kall, vinden biter och regnet piskar. Månen slår midnatt och allt är väl i den verkliga världen.
Och vår vandrare - vandrar vidare. Väcker en själ här och en själ där. Med handen stryker han bort lite smuts från ett öga, och ännu ett människobarn slår rot i den levande Jorden.
Vår vän knyter band mellan tider. För hundratals år sedan lade han sig att sova. Andra krafter hade vakten en tid. Nu är han tillbaka. Han går Gaias ärenden, han knyter band mellan här och bortomlandet. Han går och nynnar i skogen. Han kommer igen.
fredag 29 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Om att så
Det är dags nu. Höstmässa, vi kallar det Halloween. Det är ett vackert ord. Ha-lo-in. Lyssna på ordet. Smaka på det. Cha-loo-iin. Den kraften du behöver för att gå in i mörkret. Den är oborstad och rå, den gör inga kompromisser för dina fegheter och betänkligheter. Den lägger sig som en drivande trumrytm i den mörka marken. Det är nu som fröet ska ner i underjorden. Sova. Drömma till trummornas dån. Lösas upp i mörker, fukt och kyla. Spräckas och ta emot Jordens kärlek. Gro.
Det är dags nu. Ner med dig.
Blessed be
Det är dags nu. Ner med dig.
Blessed be
onsdag 6 oktober 2010
Om att äta
Morötter 9.90. Bra! Men vad är det som säger att du ska vara så himla tacksam för det? Ska det kosta pengar att äta? Egentligen?
Det ursprungliga sättet att betala för födan är med arbete. Samla, jaga, odla etcetera. (Vissa säger "i anletets svett", som om det vore obehagligt eller till och med något slags bestraffning för nyfikenhet. Jag har aldrig riktigt förstått hur de tänkte där.) Människan är, bland många andra ting, ett djur, och liksom de andra djuren har hon all rätt att äta utan att betala för sig i någon valuta skapad av människor.
Å ena sidan är man bunden vid jorden när man lever av den. Du måste hålla dig i närheten av morotslandet eller abborrtjärnen för att kunna mätta din mage. Att köpa mat (för bytesvara eller pengar) ger en viss frihet, det kan inte ens jag förneka. Å andra sidan - hur fri är du egentligen när du måste tjäna pengar på något annat för att kunna betala din mat, i stället för att utvinna den med hjälp av arbete?
Jag ska fråga lingonen i skogen om de har något emot att jag äter upp dem. Jag gissar att lingonanden kommer att svara något om "need" och "greed", fast på lingo.
Blessed be
Det ursprungliga sättet att betala för födan är med arbete. Samla, jaga, odla etcetera. (Vissa säger "i anletets svett", som om det vore obehagligt eller till och med något slags bestraffning för nyfikenhet. Jag har aldrig riktigt förstått hur de tänkte där.) Människan är, bland många andra ting, ett djur, och liksom de andra djuren har hon all rätt att äta utan att betala för sig i någon valuta skapad av människor.
Å ena sidan är man bunden vid jorden när man lever av den. Du måste hålla dig i närheten av morotslandet eller abborrtjärnen för att kunna mätta din mage. Att köpa mat (för bytesvara eller pengar) ger en viss frihet, det kan inte ens jag förneka. Å andra sidan - hur fri är du egentligen när du måste tjäna pengar på något annat för att kunna betala din mat, i stället för att utvinna den med hjälp av arbete?
Jag ska fråga lingonen i skogen om de har något emot att jag äter upp dem. Jag gissar att lingonanden kommer att svara något om "need" och "greed", fast på lingo.
Blessed be
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)